Inspiration

Inredning har blivit min nya passion. Kan spendera timmar inne på olika hemsidor och leta efter möbler, dekoration osv. De är något med att uttrycka sig själv genom sin inredning som jag gillar. Om pengarna fanns hade jag redan lagt ca 34 olika beställningar. Men en sak i taget. För tillfället väntar jag på mitt ikea soffbord som jag ska göra om. Spraymålas guld och sedan lite dekorplast. Kommer se ut ungefär såhär ↓

Fått sånt sug till att köpa något och sedan “renovera” så att de blir exakt som jag vill ha. Känner mig som en liten tant när jag började fundera på att sticka mig en halsduk! Iallafall så ska de bli så spännande att se hur vårt perfekta hem skapas, men samtidigt så härligt när de kommer bli klart.

LYCKA

Ibland när jag går tillbaka i tiden och läser gamla blogginlägg så inser jag hur olycklig jag varit i perioder. Men inte nu. Jag är lycklig helt enkelt. Jag är tryggare i mig själv och vågar äntligen säga mer vad jag tycker, utan att vara rädd. Jag älskar någon, som älskar mig tillbaka. Jag dagligen omgiven av kärlek, av någon som tycker jag är söt när jag är exalterad över bingolotto. Jag skapar ett hem och ett liv med den jag älskar mest. Det är spännande och läskigt på samma gång. Inombords finns dock ett litet spår av oro. Vafan gör jag om allt går åt helvete? “Du oroar dig för mycket” säger han. Ja de är sant men hur gör man egentligen för att inte oroa sig lite? I’ll let you know när jag kommer på svaret.

För stunden har jag ändå valt att ignorera den lilla oron som finns och fokusera på hur härligt livet faktiskt är just nu. Jag har en lägenhet jag får inreda hur jag vill. Jag får vakna och somna bredvid den jag älskar. För första gången på länge så känns de som jag faktiskt lever och inte bara är vid liv. Om det är såhär livet ska vara jämt så klagar jag inte.

Sjung om studentens lyckliga dagar

It is officiellt över. No more skola.
Ingen mer tid som slösas till saker som är helt oviktiga för det egentliga livet.

Klassen hade fixat världens bästa champagne frukost. Frukt, jordgubbar, olika röror, baguetter osv. HT12 knows how to throw a frukost. Hade världens muppigaste lakan på flaket, men vårt otroliga ljud made up for it. Utgången på kvällen va inte de mest spännande, men fick mysa med världens finaste pojkvän så de anser jag som lyckat.

De senaste dagarna har jag spenderat i stan med Charlie innan jag på fredag börjar jobba. Om ni behöver mig så finns jag i kassan på coop. All day, everyday. Jobbar 52 timmar en vecka. I do it for the cash.
Har så mycket jag vill hinna gör i sommar, och så lite tid. Men i slutet hoppas jag på en resa, med några härlig människor.

Han.

Han som alltid vill överraska och få mig att skratta. Han som frivilligt erbjuder mig sin tröja när han ser att jag fryser. Som inte klagar på mitt konstiga humör, och låter mig gråta på hans axel när allt blir för mycket. Han som ler av lycka varje gång han kysser mig. Han som stannar uppe med mig i telefonen när jag inte kan sova, trots att han är helt slut. Som skrattar åt min frustration när saker inte går som jag vill. Han som får mig att känna mig som världens vackraste, trots att jag är osminkad och iklädd pyjamas. Hans armar som drar mig närmare honom under natten.

Han, som är världens finaste. Han, som är bara min.

Fick ett körkort, förlorade ett studiebidrag

Dagen har verkligen varit uppochner.
Imorse 10.30 fick jag äntligen mitt körkort efter ett lyckat teoriprov.
Så på lördag hade jag tänkt sno en bil av pappa för att åka och handla i dorotea. Bara för att jag kan.
Senare fick jag dock reda på att de förmodligen ska dra in mitt studiebidrag eftersom jag har för hög frånvaro.
Så den där pizzan jag tänkt fira med fick bli nudlar istället. Visste väl att de skulle ske men fortfarande inte så roligt.Ska försöka få läsa nån kurs på distans för jag trivs verkligen inte på denna skola. Aldrig mött otrevligare personer.
Oh well, ska försöka göra dom här satans uppgifterna som inte makes any sense at all.

Att resa eller stanna kvar

Helt ärligt så är jag livrädd inför studenten. Inte bara för att de kommer bli så äckligt dyrt, att jag inte kommer kunna andas för alla björkar, och att tvingas ge sig ut på arbetsmarknaden. Utan mer för att jag inte vet vart jag ska. Jag har sommarjobb i Dorotea om jag vill ha det, men är det verkligen där jag vill vara? Jag slits dagligen mellan att stanna kvar där allt är familjärt, och att ta min ryggsäck och kliva på första bästa plan. För de är väl ändå därför jag går turism? För att jag älskar att resa. Uppleva nya länder och kulturer. Upptäcka min absoluta favoritplats i hela världen och njuta av gudomlig mat. Frågan är om jag vågar. Våga resa till ett främmande land, ensam, där jag inte känner någon alls. Utan någon som helst säkerhetslina. “Du kan ju alltid komma tillbaka om du ångrar dig” Jo kanske, men det känns nästan värre. Att göra det man drömt om i evigheter och sedan misslyckas. Komma hem med svansen mellan benen och gå tillbaka till ett tråkigt 9 till 5 jobb. Hur kan man återgå till det normala när man levt sin dröm vill säga.

Jag vill till London. Läsa engelska. Kanske gå på University på deltid. Dricka äkta brittiskt te, äta scones och shepards pie.
Sen till Grekland. Uppleva deras kultur på närmare håll. Njuta av gudagåvan som är det grekiska köket. Sakta och säkert lära mig språket. Jobba på ett litet familjehotell, eller vid en mysig restaurang, direkt på stranden.
Vill åka på roadtrip genom USA. Bila genom alla delstater och se de ikoniska från varje stat.
Åsså Frankrike såklart. Romantiska promenader med någon speciellt under Eiffeltornet. Äta croissants till frukost. Cykla genom Paris med en baguette i cykelkorgen.
Sen vill jag dyka. Lite överallt, men speciellt stora barriär revet i Australien. Kan passa på att hälsa på syrran i Melbourne då också.

Stora drömmar, i know. Men de är väl precis de drömmar ska vara. Kommer förmodligen dock aldrig lyckas göra nått av det och de närmaste jag kommer mina drömresor är till Storuman och gå på Björn Ferrys väg.

Hon som alltid tar fram det bästa ur mig

Måste bara skriva några rader om den underbara människan som är Ida Sandström.
Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle göra utan henne. Hon finns där för mig jämt. Vet inte hur många gånger jag skrivit till henne gråtandes, och på något sätt gör hon allt bra igen. Hon är den jag går till för råd om allt mellan himmel och jord, lite som min alldeles egna kurator. Känns nästa overkligt att för 3 år sedan så visste jag inte ens att hon fanns, eller hur mycket jag skulle behöva henne. Hon motiverar mig att vara den bästa versionen av mig själv. De jag saknar mest med att gå i vännäs är att komma in i klassrummet och se henne och jasmine. Höra historier om idas pinsamma sväng på gymmet, hennes försök att baka och jasmines bisarra kärlek till 9gag.
Ida är en sån där vän som man inte behöver anstränga sig runt. Kan dyka upp osminkad i mjukisar och hon tycker fortfarande att jag är en het pingla. Hon är btw en riktig pangbrud.
Ord kan nog inte beskriva dig rättvist så jag avslutar detta inlägg men två fina bilder.

This is how i see Ida när jag är berättar om någon som gjort mig ledsen, bless you!

Är verkligen så lycklig över att få kalla dig min vän ❤

nyårslöften.

* Börja träna igen- De klassiska nyårslöftet, som man alltid bryter. Men jag mår så otroligt bra av att träna så denna gång ska jag fan fixa de!
* Leva, och inte bara vara vid liv- Handlar helt enkelt om att våga. Göra nya saker, träffa nya människor, göra det jag vill och inte vad andra vill att jag ska göra.
* Bara umgås med folk som får mig att må bra och gör mig lycklig- Dags att rensa vänlistan, no more backstabbing bitches här alltså.

Sen finns de säkert en massa annat jag vill göra. Typ göra om hela lägenheten, köpa bil osv. Men kändes enklare med löften som inte involverar pengar hehe.

Besviken

Blivit mycket djupa inlägg här på sistone. And here is another one.

Ord kan nog inte beskriva smärtan som man känner när någon man trodde var ens vän, hugger en i ryggen. Sprider lögner, snackar skit och samtidigt utnyttjar en. Trodde vi var vänner och att hon alltid skulle stötta mig.
Jag skulle nog inte säga att jag är så fruktansvärt arg, mest besviken. Jag har försökt vara trevlig men jag orkar helt ärligt inte mer. Inte när jag blir behandlad så här. Därför ska hon få flytta ut. Jag kapar banden. Enligt mig förtjänar hon inte ens att bli konfronterad. De blir bara jobbigt för mig, och känner jag henne rätt så kommer hon vända allt jag säger mot mig. Och de kommer bara bryta ner mig som människa ännu mer Så nope, not gonna happen.

Hoppas du inser att det finns viktigare saker i livet än ditt jävla förhållande. Och om de tar slut så kommer du stå kvar ensam, för du har redan förlorat alla dina vänner. 

“In a dream we enter a world that is entirely our own”|Albus Dumbledore

insomnia at its finest.